Ledmotivet.

Hej till publiken.

Detta är bloggens första inlägg och därför är det viktigt att göra det till nån sorts manifest och programförklaring. Så det får jag väl göra då. I min mening är filmtexter i allmänhet mer av nöjesjournalistik än kulturjournalistik. Det tycker jag är väldigt tråkigt, eftersom film enligt mig är kultur och inte nöje. Jag vill dock inte verka märkvärdig. Jag tittar inte bara på svartvita draman från östeuropa utan jag tittar i mångt och mycket på den stora drösen av västerländska filmer som alla andra tittar på. Dock med samma ögon som jag ser på de östeuropeiska. Och det är dessa ögon jag tycker borde skriva om all sorts film.

För att förenkla: mitt synsätt är high brow om low brow. Att behandla genrefilm på samma sätt som arthouse, men inte (nödvändigtvis) att särskilja dem hierarkiskt. Några filmrecensioner kommer du inte hitta här. Möjligtvis filmkritik, men framför allt filmanalys.

Det var det hele.